Efter snart 14 timmar börjar jag bli som vanligt igen. Samma gamla vanliga (lite tråkiga) Hannah. Känner mig inte deppig för tillfället, men jag saknar att vara sådär glad, självsäker, pigg och koncentrerad av medicinet ritalin(hette så om jag minns rätt). Nej, jag har varken adhd eller add vad jag vet, men jag bestämde mig för att dygna och jag kände för att testa det. Mått asbra och hunnit med mycket mer i jämfört med vanligt. Målade massa medans jag lyssnade på psykadelisk trance-musik, diskat, gått en 1,5 h lång promenad i mörkret, lyssnat på Lana del Rey, pantat burkar och bakat en kaka. Ska snart iväg på födelsedagsfest(därav bakandet) och jag ska försöka att inte bli jättetrött eller deppig. Kommer åka hem tidigare än dom andra, annars kunde jag inte bli hämtad. Fast det är luuugnt, jag har ändå några timmars sömn att hinna i kapp. Hah.

Kul upplevelse. Helt annan syn på saker och ting och jag förstår min vän med adhd en aning bättre. 

Allt jag har att säga nu, ha en bra lördagskväll!