Hej.

Vaknade efter att ha tryckt på "snooze-knappen" flera gånger. Hade svårt att kliva ur sängen och när jag väl ställt mig upp så svartnade det framför ögonen. Gick trots det genom huset till badrummet för att gå på toa, sen kunde jag se igen. Läskigt när det blir sådär. Min gissning är att det blir så när kroppen fått för lite energi/näring så man blir svag, yr och ställer sig upp för fort. Har ju trots allt ätit mellan 500-700  kalorier 3 dagar i streck och gått och lagt mig med kurrande mage. Va för trött för att dra till skolan. Va på väg att lägga mig igwn, men fick ett ryck och hällde upp flingor men hade ätit för lite de senaste dagarna att min kropp verkligen skrek efter energi och jag öste på med äckligt mycket socker på flingorna. När det va slut tog jag Oboy och ännu mer flingor och socker. Sen åkte 3 mackor med smör ner i magen. En stor skål hallon+vaniljglass slank ner och plötsligt låg ja där i soffan med stor mage och ångest. Ställde mig i duschen och tvingade mig själv att spy. Fick genast magknip och blev alldeles yr. La mig i soffan och hade huvudvärk och va deppig. På eftermiddan hörde min kompis av sig. Gick hem till henne och rökte cigg och drack te och pratade om psykisk ohälsa och skolan m.m. Förbättrade verkligen min dag och mitt mående. Åt apelsinchoklad som hon köpte. Ätstörningen skrek på mig att jag är svag, men innerst inne så vet jag att jag inte är svag. Inte psykiskt iallafall. Jag är jävligt stark. För hade jag inte varit stark hade jag inte levt längre. Ikväll kan jag överrösta ätstörningen och jag skriker: "fuck you ÄS! Du ska inte hindra mig från att leva jag ska göra mig av med dig!". Ätstörningen mumlar sina fula åsikter, men den sitter i hörnet och inte på min axel för tillfället. Ikväll mår jag bra. Ikväll är jag stark. Jag har min älskade pojkvän, jag har mina vänner, jag har min familj, jag ska fan klara mig ur det här helvetet förr eller senare. Jag ska och jag måste om jag ska va lycklig. För inte blir någon lycklig av matspöken och självhat. 

Godnatt!